”Mobbning är en kränkande särbehandling som pågår nästan dagligen under flera månader och där den mobbade hamnat i underläge. Mobbningsförlopp utgår alltid från en konflikt. Konflikten kan vara flera år gammal och den som är utsatt kan ingå i ett syndabockssystem. Den psykiska press som uppkommer innebär hjälplöshet hos offret och präglar alltmer hans/hennes beteende i arbetet. Den mobbade präglas så av sin utsatta situation att man kan tala om en stigmatisering. En oförstående arbetsledning kan skylla på den mobbades personliga egenskaper. I sin strävan att få bort personen bryter arbetsgivaren mot arbetsrättslagstiftningen.
Undersökningar visar att cirka 4 % 1992 (8 % 1997) av arbetskraften i Sverige är mobbad. Enligt SCB 1998 så är 8 % av den arbetsföra befolkningen utsatt för mobbning på arbetet. 10-20 % av dessa råkar ut för mångårig sjukskrivning. Ofta utvecklar offren ett s.k. posttraumatiskt stresstillstånd av en svårighetsgrad som annars observeras efter bl. a. våldtäkter. I sin yttersta konsekvens ger denna belastningssjukdom kroniska depressioner, vart sjätte självmord har arbetsplatsproblem som bakgrund.” Nationalencyklopedin / H. Leymann
”Kränkande särbehandling i arbetslivet består av återkommande klandervärda eller negativt präglade handlingar vilka under en längre tid riktas mot utpekade enskilda arbetstagare och på ett personligt kränkande sätt ställer dessa utanför arbetsgruppens gemenskap. Handlingarna är av ett slag som man inte kunnat förvänta sig, förbereda sig på eller försvara sig mot och kan utföras av arbetstagare såväl som av arbetsgivare eller dennes representanter.” Anita von Scheele
”Mobbning handlar om att en eller flera personer regelbundet och under en längre tid utsätts för negativa handlingar på arbetsplatsen från en eller flera andra individer. Handlingarna förtar systematiskt en persons självkänsla, handlingsmöjligheter eller möjligheter till eget försvar. Situationerna kan försätta den utpekade i allvarlig kris och stresstillstånd och hotar att ge allvarliga och ibland kroniska psykiska och sociala handikapp.” Ingela Thylefors
